beroende
Igår kväll insåg jag att jag har utvecklat ett väldigt svårt beroende. Jag insåg det först när det jag är beroende av togs ifrån mig. Det jag pratar om är el – jag fick strömavbrott.
POFF! sa det och så blev det toksvart. Olyckligt nog var det inte i min lägenhet problemet fanns, gårdsbelysningen var också släkt. Vad göra? Det var inte tillräckligt sent för att gå och sova, men inte heller tillräckligt tidigt på kvällen för att bege mig ut heller.
Jag kunde inte sysselsätta mig med någonting, och rastlösheten växte. Fy vad tråkigt jag tyckte att jag hade! Det slutade faktiskt med att jag gick och la mig i alla fall, jag kunde inte komma på något annat att göra däe i mörkret. Strax före midnatt vaknade jag av att tv’n gick igång och flera lampor tändes (jag hade ju naturligtvis testat lampor och strömbrytare överallt i hela lägenheten, för att verkligen försäkra mig om att det var strömabrott på riktigt). Puh.
I morse var jag så himla tacksam. Jag har fått mig en liten tankeväckare om hur viktig och central vi (ja, åtminstone jag) har gjort elen i våra liv. Hur bortskämda vi är, och hur glad jag är för det. Det är så lätt att ta vissa saker för givna.
