The third and the seventh

Jag blev helt mållös av den här. Den är helt datoranimerad, vilket jag inte såg på en gång… Otroligt vad det går att göra egentligen!

Och så fantastiskt vacker – precis som musiken.

Sämsta presenten i världen

Ja, det är dags att komma igång igen. Förlåt.

Idag har jag bara en sak jag verkligen verkligen vill få ur mig – jag HATAR presentkort! För det första så är det fräckt att ge bort presentkort, det är för enkelt. Hellre en sak med bytesrätt (då har du ju i alla fall försökt) än ett presentkort.

För det andra – jag är världssämst på att lösa ut presentkort. I helgen gjorde jag en ordentlig utgallring av prylar som inte längre har någon anledning att befinna sig i mitt hem, och hittills har jag hittat presentkort till ett värde av mer än tusen kronor. Kul.

Ge mig aldrig mer en värdecheck/presentkort. Ever. Det är definitivt bortkastade pengar.

you’re my heart, you’re my soul

Två tvillingsjälar och en pusselbit har jag hittat till mitt så kallade liv.
För en gångs skull känner jag mig oförskämt bortklemad och väldigt lyckligt lottad.

Hur många tankar får plats i ett huvud?

2009 var ett fantastiskt.. dåligt år. Faktum är att det var så kass, så hade det varit en person så hade han/hon blivit dömt till dödsstraff redan i mars. Så illa var det.

Men tack och lov slutade året riktigt bra och 2010 fick en härlig början. Jag befann mig i ett svinkallt Finland, av alla ställen på jorden, tillsammans med några av de viktigaste personerna i mitt liv. Det blev inga stjärnsmällar, raketer och brakkyssar på tolvslaget direkt, men jag var lyckligare än lyckligast!

Jag har inte så mycket mer att säga idag, även om det är en hel del som rör sig uppe i huvudet på mig just nu. Igår blev det så tungt att bära på, att jag nästan blev desperat i mina försök att lätta på trycket. En mil på löpbandet hjälpte faktiskt över förväntan. Ja, jag är förvånad själv över att till tonerna av arg musik lyckats mata fotsteg på fotsteg i 10 000 meter, men jag kom in i något slags behagligt tempo, tror att löpare kallar det för flow. Träningsvärk idag.

Jag vet att jag borde ta tag i källan till min huvudbry, men det är inte helt enkelt. Känslor går inte att styra, det vet nog alla som har försökt. Sen undrar jag var gränsen går mellan attraktion, förälskelse, kärlek och beroende? Går det att bli beroende av en person?

Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am home again
Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am whole again
Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am young again
Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am fun again

However far away I will always love you
However long I stay I will always love you
Whatever words I say I will always love you
I will always love you

Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am free again
Whenever I’m alone with you
You make me feel like I am clean again

However far away I will always love you
However long I stay I will always love you
Whatever words I say I will always love you
I will always love you

Tredje advent

Jag har varit usel på att blogga det sista, av flera olika anledningar.

Dels har jag inte så mycket att säga tycker jag, och då kan jag lika gärna vara tyst. Sen har jag nyligen köpt en fin liten dagbok som tillåter mig att vara mer frispråkig och privat. Det är liksom enklare.

Idag är det tredje advent och min julfeeling är lika med noll. Tänkte ändra på det nu i eftermiddag, lussebullebak och glöggmysmingel på schemat , det blir trevligt.

Det mesta känns ändå lite annorlunda i år, till och med julafton. Familjen har åkt till Thailand för att slippa julen, jag blev kvar här hemma. De frågade visserligen om jag ville åka med, men tre veckor med syskon och syskonbarn… Nja. Slutligen löste jag min jul ändå, en flygbiljett till Holland och saken är biff. De som inte ens firar jul den 24:e….

Jag ser visserligen fram emot att få fira julafton på nytt sätt, men i år är det nog nyår som är det jag längtar mest till. Nyårsafton har alltid varit en stor dag för mig – ett tillfälle för att sätta punkt, ett tillfälle för att se framåt. I år med ett fåtal men för mig väldigt viktiga personer.

Nästa år kan bli spännande. Vänter ivrigt på det där telefonsamtalet som aldrig kom i fredags, det som kan förändra 2010 på många sätt. Jag återkommer.

Mysterium

Jag hittade just en vit handduk här hemma som det står SOFIAHEMMET på. Varifrån den kommer är väl ganska uppenbart – men hur hamnade den här?

Sanningen om SAAB…

Så här är det: SAAB är lite som närlivsbutiken på hörnet – alla vill att den skall finnas, men ändå handlar ingen där. Och sen blir det ett jävla liv när de lägger ner.

dagens låt

Jag vill verkligen dela med mig av mitt senaste fynd, Bat for Lashes. Jag vet i princip ingenting om henne (eller är det en grupp), mer än att rösten är helt fantastisk.

Den här låten spelas på det core-pass jag brukar gå på, och nu har jag hört den så många gånger att jag var tvungen att fråga vad det var. Utan lapp att skriva på lyckades jag komma ihåg det lite udda artistnamnet och hitta det här klippet på Youtube, hoppas du också gillar Siren’s Song:

Rätt nöjd och utan större defekter

Det har varit en bra dag idag, so far. Till och med för att vara tisdag – för trots skitvädret sitter jag och småler medan jag ägnar mig åt administration. Normalt sett är det kanske inte mitt största intresse, men idag känns det bra och jag måste säga att jag är lite stolt över hur effektiv jag faktiskt är.

Förvisso sov jag lite knasigt på grund av sprutan jag fick igår, men det hade nog mer med att jag var öm i armen att göra än något annat. Jag som brukar röra mig som ett torktumlarplagg fick nöja mig med att sova på höger sida hela natten. Det var sådär, faktiskt.
Kände mig lite yrslig imorse när jag vaknade, men det har gått över nu. Svullnaden har gått ner nu under dagen och jag räknar med att känna mig helt som vanligt imorgon igen. Jag har i alla fall inga planer på att börja gå baklänges, eller vad det nu var någon hade råkat ut för. Faktum är att jag inte kan känna av något speciellt av alla de biverkningar folk har pratat om.

Sen har det dykt upp lite saker som gör att jag kanske får planera om hela min julresa.. Inget bestämt än, men jag kanske borde jobba lite istället för att festa bort nyårshelgen. Absolut inget bestämt än, det lär väl falla på plats efter helgen. Helst av allt vill jag fira in det nya året i Scheveningen i Holland, men jag kanske var lite för långsam med att bestämma mig för det alternativet så det kanske inte ens finns kvar. Jag får väl se till att ta reda på det lite snabbt innan flygbiljetter och annat blir för dyrt.

Men det är helt klart varit en bättre tisdag än vanligt, i en vecka som känns lite bättre än många andra av årets 52.

Ja, jag gjorde det.

Jaha, då har jag varit Duktig Svensk och gjort vad Tant Svea och Farbror Staten har ordinerat alla att göra. Jag har varit en ordentlig flicka och tagit min vaccinationsspruta.

Sen det blev bestämt att alla skulle erbjudas vaccin har jag sagt nej. Precis som många andra har jag utgått från att något är lurt när det på högsta instans bestäms att det skall mass-nånting. Det mesta som börjar på mass- brukar ju vara dåligt. Massmord, massuppsägningar och massgrav. Massdöd och massvält. Så, massvaccination?
Och så alla dessa rykten, tidningsartiklar och uttalanden från mer eller mindre kvalificerade experter gör det ju inte lättare direkt…

Nu veta jag ju inte om det kanske var svininfluensan jag hade för ca två månader sen, det var ju ingen som ville ställa någon diagnos… Fast jag har fått veta att OM det inte var det, OM jag får den, så kan min astma göra mig extremt sjuk. Ja, det känns ju… onödigt? Jag tycker att jag har varit sjuk så det räcker i år. Och förra gången, det var ingen barnlek – utslagen i fem dagar med tokhög feber. Fy.

Med tanke på mitt extrajobb som gruppträningsinstruktör (kan ingen uppfinna ett kortare ord?), så är det ju hyfsat meckigt för mig att hitta en lämplig dag för sprutor. Det är inte så trevligt att verka pigg och rask i sviterna av en vaccination med biverkningar, som svullna lymfkörtlar, illamående och feber. Jag lyckades efter många om och men byta bort mitt spinningpass idag och utgår från att jag ska vara fräsch på onsdag igen…

Efter att ha kollat upp vårdcentraler med vaccin i lager (de var sannerligen inte många – jag fick i princip singla slant om jag skulle åka till Åkersberga eller Bromma), bestämde jag mig för att chansa på Bromma. Naturligtvis kollade jag inte hur många doser de hade, det går tydligen att fråga sjukvårdsupplysningen om sånt, men som sagt – det var en chansning… och jag tyckte att en timme innan utsatt starttid borde räcka… Eller?

Kön till Brommas Vårdcentral ringlade lång, ner för två våningar i trapphuset och fylldes i rask takt på, hela vägen ut på gatan. Jag var en av de sista som lyckades få stå inomhus och vänta. Tjejen bakom mig i kön hade varit förutseende och ringt. 200 doser hade de tydligen. Tillsammans med två män i 50-årsåldern (ja, det klientel som verkar vara en riskgrupp i sig eftersom det nästan bara är gubbar i den åldern som dött hittills) räknade vi ut att det absolut var idé att stå kvar i kön.

Jag tror de 200 nummerlapparna delades ut på under 10 minuter, när de väl satte igång. Det liknade mer ett löpande band på Volvo än en medicinsk klinik, måste jag säga – med det undantaget att den som skrek för mycket fick klistermärke som tröst. Inte för att jag gillar sprutor, men det gick rätt smärtfritt ändå, sköterskan var trevlig och tog sig tid att svara på mina frågor.

Nu är det i alla fall gjort. Armen gör förbannat skitont så in i helvete och muskeln där hon satte nålen ser ut som den hör hemma på en muskelbyggares kropp – inte min.

Blir det inte värre än så är det väl okej.. men för alla er som inte tillhör riskgrupper och har ytterligare två veckors tidsfrist i beslutsprocessen huruvida ni skall ta sprutan eller ej, ni kan ju kolla till min blogg emellanåt. Börjar jag skriva orden baklänges eller på rövarspråk finns det kanske visst skäl till oro.